Först friskvård, sedan Luther och så lite Ferdinand på slutet…

torkel2-2011_160_px_240

2013-09-12 av Torkel Segerstedt

Jag har tidigare i någon förvirrad bisats nämnt att friskvård skulle kunna hävdas vara allt som får en individ att må bra, vilket så klart är helt fel därför att konsekvenserna av ett sådant tankeexperiment skulle bli oöverstigliga. Tänk bara på vad som får en pedofil att må bra så inser man direkt det absurda i tankegången.

Friskvård bör nog därför definieras en smula smalare än så. Men även om man begränsar sig till en mer seriös definition så blir den ändå bredare än ett midjemått i första omgången av ”Biggest loser”. Och om man skärskådar djupare vad som hamnar i begreppet blir det ofta alldeles för många ”du skall icke” och ”du skall”. Kanske en rest av vårt lutherska arv, vad vet jag. Och javisst, självklart, blir det så för dem som behöver göra omfattande förändringar i sitt liv för att må bra. Ska man förändra balansen i livet, balansen på vågen, balansen i orken, så krävs det en dos av ”du skall icke”, och ”du skall”.

Jag har själv haft en uppväxt som varit befriad från ”icken” och ”måsten”, och säkerligen på grund av det kunnat odla en lätt rebellisk ådra där påbud funnit dålig jordmån att gro i. Med tur i dragningen i det genetiska lotteriet så har jag dessutom påfallande svårt att lägga på mig kilon och kan sålunda njuta livets otium och ändå ha kontroll på den aspekten av min kropp som badrumsvågen mäter. Detta redovisas som bakgrund till de tankar som härnäst följer och som är temat för dagen.

Kan en livsnjutare leva hälsosamt? Javisst, självklart, svarar jag och nittionio procent av alla som får frågan. Men min följdfråga blir då: Varför tycker i så fall så många att friskvård är så himla tråkigt och varför associerar de begreppet med alldeles för lite lust och alldeles för mycket ont slit? Ja, till en del har vi väl oss själva att skylla, vi som arbetar med detta. Vi pratar gärna om kilometrar i spåret, kilon på gymmet och i mina ögon trista maträtter på tallriken. Visst finns det de som går igång på en färggrann grönsakstallrik med böner och linser som proteininslag, men inte jag och många med mig som tycker att en rejäl köttbit är en vackrare syn för ögat!

Personligen svettas jag mer är gärna på ett gym eller i spåret, eller ännu hellre på tennisbanan eller innebandyplanen. En boll för mig är som ett nystan för kattungen. Jag måste bara jaga den!! Och då blir det ju lustfyllt för mig. Och att känslan efteråt är euforisk (med vissa smärtfyllda inslag i form av blåmärken), är ju vetenskapligt bevisat då fysisk ansträngning frigör kroppens belöningssystem. Men min lust är ju inte alla andras lust och här är pudelns kärna, vi måste hitta varje individs lust för att skapa förändringar. Och för att göra det måste vi göra friskvården mer tillgänglig och positiv, ja jag skulle vilja säga mer opportun. Mer av det som gör människor glada och som får dem att känna en lust att förändra sig. Kommer lusten kommer viljan. Och inte minst är det viktigt att få varje individ att känna sig bekväm med det. Gruppass i all ära, många finner glädje i att träna i grupp, men för den som inte mår bra av att visa sin kropp för andra, eller känner sig osäker på rörelserna och är rädd att ”skämma ut sig”, så är det nog inte rätt medicin. Och framförallt ska vi inte fylla våra råd med ”icken” och ”måsten”. Men allt detta är så klart inte enkelt och jag menar inte heller att vi och andra med oss inte försöker. Men uppenbarligen försöker vi inte tillräckligt eller också når vi inte ut med våra budskap. Vi når oftast bara de som redan är frälsta, som liksom jag finner nöje och glädje av vissa former av självplågeri . Men att nå ut till dem som mår illa vid blotta tanken på ett Zumbapass, en bootcamp eller en fiberrik nyttofrukost är desto svårare, och här har vi den stora utmaningen. Att nå dem som inte orkar eller vill ta för sig av den friskvårdsmeny som erbjuds, som inte likt tjuren Ferdinand vill hoppa och skutta med de andra tjurarna. Kanske ett bisting i rumpan är det som behövs, vad vet jag? Här behövs nya tankesätt, och nya initiativ.

Kan någon av er där ute komma med de nya idéer som behövs? Tveka inte i så fall, ta fram gadden och stick oss andra i rumpan! Det behöver vi!