Allt om hälsan-mässan 2013

Jag besökte Allt om hälsan – mässan för två veckor sedan. Den som var i Älvsjö och som definierade sig som ”En livsstilsmässa inom träning&motion, kropp&själ, kost&energi, behandling&relax samt naturlig skönhet”. Intressant på många vis, inte minst när man analyserar hur brett man definierar hälsa. Och det kanske är en kommersiell nödvändighet. Man sätter väl definitionen efter hur många man kan locka dit. Mässan är ju trots allt en vinstdrivande organisation. Om den blev en kommersiell succé låter jag vara osagt. Jag var där på torsdagen, som är den lugnaste dagen, och då var det väl ingen trängsel direkt, men inte heller tomt. Onekligen finns det dock en del intressanta reflexioner att göra efter besöket. Här kommer några:

  1. Mässans beskrivning är ju ytterligare en bekräftelse på hur otroligt bred definitionen av hälsa är. Och väl inne på mässområdet så ser man snabbt att definitionen vidgats ytterligare. Här fanns en butik för erotiska attiraljer, föredrag om parrelationer, pole danceklasser, modevisningar, laserbehandlingar för yttre skönhet, och väldigt många dryckesföretag som vände tankarna till biodukarnas mirakelkurförsäljare. (Framförallt brukar de dyka upp i Vilda västernfilmer i form av en lätt försupen man med häst och vagn, bruna buteljer och väloljat munläder).
  2. Sagan om spikmattornas upp- och nedgång kan nu definitivt skrivas. Inte en enda spikmatta fanns till salu. Är det månne ännu en pryl som samlar damm i garderoben tillsammans med popcornmaskinen och bakmaskinen?
  3. Vart tog alla retreats vägen?
  4. Meditationsvågen är här. När såg man senast gurus med skägg ner till naveln och lång hästsvans hålla hov för femtiotalet hänfört mediterande kvinnor? Onekligen en doft av nittonhundrasextioåtta.
  5. Hur många drycker med bara naturliga vitaminer, enzymer, proteiner, antioxidanter finns det plats för? Och varför betalar någon 20-30 kr för en flaska som kostar 30 öre att tillverka och som man gör lika bra själv? Är det placeboeffekten som man är ute efter, tro?
  6. Marknadsföringen av gym och gymproduker fokuseras hela tiden på snygga kroppar. Jag skulle hellre se att de fokuserade på hälsa. Den snygga kroppen är en biprodukt av träningen, men inte det viktigaste. Tyvärr tror jag man skrämmer lika många som man lockar med det ensidiga budskapet. Känns lite föråldrat även det.
  7. Varför är 95% av de som besöker mässan kvinnor???? Av de fåtal män som jag såg gick inte alltför få i släptåg med sin fru. Och då menar jag släptåg i ordets riktiga bemärkelse. Kvinnan först med ivriga steg och nyfiken blick, och mannen bakom med släpande, trötta steg. I den ca tjugo personer långa kön till kroppsterapeuternas massörer stod det bara kvinnor. Var var männen?? Tidigare hittade man ju dem på båtmässan, men den arrangeras ju inte längre samtidigt. Och på mat- och vinmässan går ju både män och kvinnor. Dit lockas männen minsann! Behövs det alkohol för att locka oss män?! Vad tror ni?

Tyvärr blir mitt intryck av mässan inte alltför positiv. Kanske för att jag är man, men mest för att jag inte tycker att det är en hälsomässa. Inte en modern sådan i varje fall. Den känns tyvärr ganska förlegad. Jag skulle vilja se en mässa som mer handlar om problemlösning, om modern teknologi, om nytänkande och inte så mycket mischmasch. Lite fräschare, helt enkelt! Och striktare (enligt min subjektiva definition), det vill säga mindre hälsodrycker, dieter, kläder – och hallå, pole dance! Det finns mängder av såna (mer hälsoinriktade) företag, det vet jag, men det kanske inte lockar tillräckligt med publik, vad vet jag? Och – som sagt var – det kanske inte är kommersiellt gångbart. Det gäller ju att locka besökare och då gäller det att skjuta brett.

Och lite kan jag nog förstå dessa stackars män. Hälsomässan siktar till stor del in sig mot kvinnor. Och det märkliga är att jag inte kan argumentera för på vilket sätt. Jag menar, varför skulle vitamindrycker, dietgurus (jo, Paulún var där), fiskpeeling och yoga vara kvinnors område? Beats me. Jo, jag kanske har en lite teori. Det handlar om budskapet. Män är problemlösare och letar svar. Om en kvinna berättar för sin man att hon har en hopplös chef, börjar genast mannen komma med förslag för att lösa problemet. Vänster hjärnhalva går igång direkt. Men om en man berättar för sin fru om samma sak (vilket han dock sällan gör), så lyssnar kvinnan och nickar instämmande, men försöker sällan ge en lösning. Höger hjärnhalva styr och säger visa förståelse och empati. Lyssnandet är mer viktigt för kvinnan medan lösandet är det för mannen. Och mässan ger väldigt lite svar och lösningar, inte så mycket vetenskap. Där är vi män mer kräsmagade.

Därför, om jag var mässarrangör, och skulle vilja locka fler män, skulle jag ta ett helt annat perspektiv. Jag skulle utgå ifrån det moderna samhällets livsstilsrelaterade hälsoproblem och fokusera mässans inriktning på att lösa dem. (Jag är ingenjör, som ni märker). Och vilka hälsoproblem har vi idag? Jo de hittas ju i områdena kost, motion, balans (stress), beroende och vila (sömn). Det vi letar efter i våra hälsokartläggningar. Mässan borde bjuda in utställare som erbjuder lösningar på dessa hälsoproblem, och besökarna kunde då själv se vilka som erbjöd den för dem bästa lösningen. Enkelt och rakt på sak.

Då kunde man indela mässområdet efter dessa problem. Stress, till exempel, då kunde man ju ha företag och terapier som hanterar det. Kanske såna som gör appar, applikationer som underlättar tillvaron, såna exploderar det ju av (och sånt gillar ju vi män också). Kanske slå ihop det med balans, sånt som får livspusslet att gå ihop, med tjänster och prylar som underlättar livet för stressade familjer – alltifrån Hemfrid, städfrid, läxfrid, till mindfullnes och yoga. Motion finns ju redan representerat i form av gymleverantörer, men där finns ju så himla många coola it-prylar (till killar!) som man kan använda sig av. Var fanns de företagen? Och kost är ju så mycket mer än dieter. Sätt dem bredvid och emot varandra, debattera mer och ifrågasätt mer! Låt inte bara kost representeras av livselixir och dietgurus! Att hantera beroendeproblem är ju minst sagt komplext, det är attityder, behandlingsmetoder, företagspolicies, mentala hjälpmedel, terapier, mediciner, etcetera. Låt allt mötas och låt kunderna utvärdera och debattera. Och i slutändan handlar ju det mesta om livsstil och livspussel. Här finns ju så mycket kunskap. Var fanns alla hälsocoacher till exempel? Hälsa är ju numera en viktig del i samhällsdebatten. En exploderande bomb. Var fanns samhällsföreträdarna? Socialstyrelsen, politikerna? Givetvis skulle de ha funnits där! Jag vill se en mässa som engagerar. Det gjorde inte Allt om hälsan-mässan.

Avslutningsvis vill jag bara att ni ska observera att detta är mina högst egna och egensinniga reflexioner, och betyder inte nödvändigtvis betyda att de omfattar alla på Ugglapraktiken. Jag erkänner också gärna att jag snabbt kan ändra uppfattning om någon ger mig övertygande argument för den motsatta åsikten Det viktiga – i min värld – är att man tycker. Först då kan vi få en debatt!

Tyck ni också!

Ha det!